Shrek!
Idag så for jag & Jennie ut med HeQuille och valparna i skogen för operation uttröttning! HeQuille skötte sig jättebra, som den storebror han faktiskt är! Detta stället hade Jennie aldrig varit på, stadstjej som hon är. Så vi parkerade där det stod en massa bilar och sedan tog vi ut alla valparna och HeQuille och vandrade bort mot stigen. Men av någon anledning så är det alltid jag som rantar runt i skogen som en annan skogsmulle tillsammans med alla hundarna, medans Jennie tryggt håller sig till stigen, så ni kan kanske förstå hur förvånad jag blev när hon idag följde med mig in ibland stock och sten! En liten rolig parantes var att HeQuilles vallningsinstinkter verkligen väcktes efter vallningshelgen. Nu så vallade han snyggt in i valparna när de sprang åt varsett håll, och när jag påpekade att det var lite onödigt emellanåt så förstod han piken och gick och snusade istället. Underbara kille!
Iallafall så efter ett tag så kände jag att Jennie var trött och att hon längtade efter sin bil så därför skulle vi vända tillbaka. Sagt och gjort, vi tog oss tillbaka, över snåren och de fallna träden. När Jennie sedan frågade vart vi skulle gå, så sa jag som det var.
"- Vi ska rakt fram!"
Jag tänkte att hur svårt kunde det vara? Men inte tänkte jag på att jag pratade med en stadstjej... Men det blev jag alldeles strax påmind om. För rakt framför oss var det ett kärr, och det tänkte inte jag mer på, för alla vet väl att då går man lite längs med kanten och letar upp det ställe som är mest lämpat att gå över på. Men inte Jennie. Hon och hennes levnadsglada valpar traskade rakt i kärret. Och fastnade. Jennie klamrade sig tappert fast vid ett par grenstackare som helt oskyldigt råkade hänga över kärret. Och samtidigt skrek hon efter hjälp. Jag skulle kunna betala mycket för att få se den där synen igen! Tror ni att jag hjälpte henne? ICKE! Jag segade ner till marken av skratt och kunde inte resa mig igen. Och där hängde Jennie i grenarna! När hon sedan försökte ta sig därifrån så upptäckte hon att hennes skor satt fast i leran! Detta ökade hennes klagoskrik ytterliggare! Stackars stadstjej!
När min skrattattack blivit lite mildare så tog jag & HeQuille oss runt om och över på andra sidan. Där vi mötte en lerig Jennie. Då brast det för mig igen. Där stod leriga Jennie och hennes lyckliga, leriga valpar! Hädanefter så är hennes smeknamn Shrek. Lämpligt nog hade hon gröna kläder på sig. Och vad passar då bättre än Shrek?! Jennie, jag tycker om dig ändå, fast att du är grön och lerig!
Iallafall så efter ett tag så kände jag att Jennie var trött och att hon längtade efter sin bil så därför skulle vi vända tillbaka. Sagt och gjort, vi tog oss tillbaka, över snåren och de fallna träden. När Jennie sedan frågade vart vi skulle gå, så sa jag som det var.
"- Vi ska rakt fram!"
Jag tänkte att hur svårt kunde det vara? Men inte tänkte jag på att jag pratade med en stadstjej... Men det blev jag alldeles strax påmind om. För rakt framför oss var det ett kärr, och det tänkte inte jag mer på, för alla vet väl att då går man lite längs med kanten och letar upp det ställe som är mest lämpat att gå över på. Men inte Jennie. Hon och hennes levnadsglada valpar traskade rakt i kärret. Och fastnade. Jennie klamrade sig tappert fast vid ett par grenstackare som helt oskyldigt råkade hänga över kärret. Och samtidigt skrek hon efter hjälp. Jag skulle kunna betala mycket för att få se den där synen igen! Tror ni att jag hjälpte henne? ICKE! Jag segade ner till marken av skratt och kunde inte resa mig igen. Och där hängde Jennie i grenarna! När hon sedan försökte ta sig därifrån så upptäckte hon att hennes skor satt fast i leran! Detta ökade hennes klagoskrik ytterliggare! Stackars stadstjej!
När min skrattattack blivit lite mildare så tog jag & HeQuille oss runt om och över på andra sidan. Där vi mötte en lerig Jennie. Då brast det för mig igen. Där stod leriga Jennie och hennes lyckliga, leriga valpar! Hädanefter så är hennes smeknamn Shrek. Lämpligt nog hade hon gröna kläder på sig. Och vad passar då bättre än Shrek?! Jennie, jag tycker om dig ändå, fast att du är grön och lerig!
Kommentarer
Trackback