Oinspirerad och svammel
Idag känner jag mig fruktansvärt oinspirerad. Tror att det beror på att helgplanerna är inställda, och det suger. Men varför bli förvånad? Det blir alltid så.
Sen har jag även tagit mig en rejäl funderare idag. Inte bara just på migsjälv sådär, utan rent allmänt, och med risk för att låta djup nu, så har jag funderat över strävan efter mer. Jag vet att ett av mina "problem" är att jag har väldigt svårt för att leva för stunden. Jag kan jobba mot något, jag kan lägga ner hela min själ, och när jag sen får vad jag jobbat för så uppskattar jag det inte så värst mycket, för då ser jag redan framåt igen. Mot nästa mål, och så är karusellen igång igen. Det gäller inte alla saker, men en hel del.
Varför är det svårt att uppskatta det man har? Man vill ha så mycket, för hade man bara haft det där, just den saken, hade livet varit så mycket bättre. Men vem är det man försöker lura? Det är i ytterst sällsynta fall livet verkligen förändras pga en sådan sak. Förstår ni överhuvudtaget vad jag pratar om eller det är bara svammel?
Jag tror att den där strävan både är positiv och negativ. Människor som siktar högt kommer kanske långt, men faller också hårt om något går fel. Har man mer realistiska mål kanske vägen blir lite krokigare, det tar kanske lite längre tid, men är det något som säger att resultatet skulle bli sämre?
Människan strävar ända från början av sitt liv efter att nå upplevelser av behag och tillfredsställelse, och protesterar och försöker undvika sådant som leder till olust och plåga. Det är helt enkelt den mänskliga naturen, något helt naturligt i vår strävan att överleva och leva ett så gott liv som möjligt.
- Epikuros
Klicka här för att komma till sidan där citatet är taget.
Sen har jag även tagit mig en rejäl funderare idag. Inte bara just på migsjälv sådär, utan rent allmänt, och med risk för att låta djup nu, så har jag funderat över strävan efter mer. Jag vet att ett av mina "problem" är att jag har väldigt svårt för att leva för stunden. Jag kan jobba mot något, jag kan lägga ner hela min själ, och när jag sen får vad jag jobbat för så uppskattar jag det inte så värst mycket, för då ser jag redan framåt igen. Mot nästa mål, och så är karusellen igång igen. Det gäller inte alla saker, men en hel del.
Varför är det svårt att uppskatta det man har? Man vill ha så mycket, för hade man bara haft det där, just den saken, hade livet varit så mycket bättre. Men vem är det man försöker lura? Det är i ytterst sällsynta fall livet verkligen förändras pga en sådan sak. Förstår ni överhuvudtaget vad jag pratar om eller det är bara svammel?
Jag tror att den där strävan både är positiv och negativ. Människor som siktar högt kommer kanske långt, men faller också hårt om något går fel. Har man mer realistiska mål kanske vägen blir lite krokigare, det tar kanske lite längre tid, men är det något som säger att resultatet skulle bli sämre?
Människan strävar ända från början av sitt liv efter att nå upplevelser av behag och tillfredsställelse, och protesterar och försöker undvika sådant som leder till olust och plåga. Det är helt enkelt den mänskliga naturen, något helt naturligt i vår strävan att överleva och leva ett så gott liv som möjligt.
- Epikuros
Klicka här för att komma till sidan där citatet är taget.
Kommentarer
Trackback