Emelie

Det finns så mycket jag skulle vilja göra, så många jag skulle vilja hjälpa (ännu mer än vad jag redan försöker göra), jag skulle vilja ha tid att träffa alla mina kompisar, lägga ännu mer tid på HeQuille och vår utveckling, mina utbildningar och kanske, ja kanske, få lite tid för mig att andas och reflektrera över allt som händer. Jag vill så mycket, jag vill kunna göra och ge så mycket mer till många fler. Men ändå så tar det stopp. Och det jag gör, gör det någon skillnad för någon alls?

Idag har jag haft hundpsykologutbildning, jättetrevligt! Men nu snurrar det för glatta livet uppe i huvudet. Det är så mycket nytt, så mycket kunskap som man vill ta till sig och jag gör mitt bästa. Jag ska fixa detta!

Jag har även varit och tingat en liten kattunge idag. Sedan Lennart dog så har jag velat ha en ny, men inte hittat någon som känts tillräckligt speciell, men nu så har jag hittat den! Det lilla livet ska hämtas om 5 veckor!

Igårkväll så var jag på myshumör! Så jag kallade på HeQuille och utbrast:
- Mys med mig!
Vad gjorde hunden? Han satte sig på mig. Där låg jag som en sprattlande fisk på torra land med en stor, lurvig hund sittandes på magen. Mys med mig.... jo jag tackar jag!