Trauma
Jag är just nu hund-/hus-/ungdomsvakt. Ett väldigt viktigt, inspirerande och ärofyllt uppdrag, som hittills gått mycket bra. Ja, om vi bortser från eftermiddagens trauma. Det var ett stort trauma för mig och jag visste knappt hur jag skulle hantera denna händelse. Vi backar bandet lite, så ska ni få veta vad som skedde.
Jag skulle städa kennlarna, ett vanligt dagsarbete i en kennelinnehavares liv. Jag släppte ut hundarna och gjorde mig beredd för att börja göra iordning. Jag hämtade skurhinken med tillhörande mopp och skulle precis fylla på vatten och rengöringsmedel när det skedde. Jag tittade ner i hinken. Där låg en MUS!!!!! Ni som känner mig vet vilken mus- och råttfobi jag har. Det var fasansfullt, vidrigt, skrämmande, ja och alla andra fina ord ni kan komma på. Så var det. Jag höll på att svimma, visste inte vad jag skulle göra och tänkte samtidigt samma sak som alla andra hade gjort i min situation; am I beeing punk'd?
Dessvärre var det inte fallet, eller, jag tror iallafall inte det, för jag kunde inte se Ashton någonstans. Jag fick ta hand om situationen, jag fyllde spannen med vatten och skakade lite halvhjärtat på den med förhoppningen att musen skulle lossna från botten och att jag då kunde hälla ut den, på ett behörigt avstånd, utanför fönstret.
Det tog 4 påfyllningar på vatten för att detta skulle ske. Vid det laget var jag så uppskärrad att jag knappat längre kunde minnas varför jag på ett maniskt vis stod och skakade på en vattenfylld spann.
Fortsättning följer, för det är mycket som kan hände i en hund-/hus-/ungdomsvakts liv!
Jag skulle städa kennlarna, ett vanligt dagsarbete i en kennelinnehavares liv. Jag släppte ut hundarna och gjorde mig beredd för att börja göra iordning. Jag hämtade skurhinken med tillhörande mopp och skulle precis fylla på vatten och rengöringsmedel när det skedde. Jag tittade ner i hinken. Där låg en MUS!!!!! Ni som känner mig vet vilken mus- och råttfobi jag har. Det var fasansfullt, vidrigt, skrämmande, ja och alla andra fina ord ni kan komma på. Så var det. Jag höll på att svimma, visste inte vad jag skulle göra och tänkte samtidigt samma sak som alla andra hade gjort i min situation; am I beeing punk'd?
Dessvärre var det inte fallet, eller, jag tror iallafall inte det, för jag kunde inte se Ashton någonstans. Jag fick ta hand om situationen, jag fyllde spannen med vatten och skakade lite halvhjärtat på den med förhoppningen att musen skulle lossna från botten och att jag då kunde hälla ut den, på ett behörigt avstånd, utanför fönstret.
Det tog 4 påfyllningar på vatten för att detta skulle ske. Vid det laget var jag så uppskärrad att jag knappat längre kunde minnas varför jag på ett maniskt vis stod och skakade på en vattenfylld spann.
Fortsättning följer, för det är mycket som kan hände i en hund-/hus-/ungdomsvakts liv!
Kommentarer
Trackback