Emelie

Vad är det med mina helger som gör att det oftast slutar i roligt, underbart kaos?!!

Fredag
Körde till Jennie på kvällen, åt midsommarmat, vilket är nypotatis, gräddfil & gräslök, köttbullar och prinskorvar. Mums! Det blev öl, grogg och whiskey. Vi blev sådär härligt fnittriga och hade skitroligt! Det spelades musik för glatta livet och ungarna härjade vilt genom rummen. Övernattade, men mitt i natten så vaknade jag av att någon sjöng. Drog på mig tröjan och gick nedför trappan. Där står Mattias, mindre påklädd, ätandes köttbullar & prinskorvar, sjungande på Madonnas "like a virgin". Chocken har ännu inte lagt sig. Jennie låg i sängen och väntade på honom....

Lördag
Vaknar tidigt av att Filip, Mattias son, står böjd över mig, med sitt ansikte 5 cm ifrån mitt. Jag fick nästan en hjärtinfarkt. Mitt dåliga morgonhumör gjorde sig påmint och jag gick ner på nedanvåningen och la mig i soffan och lyssnade på musik. Efter en timme hade jag tinat upp och var då pratvänlig igen. Satte mig i köket och gjorde Jennie sällskap.
DÅ händer det något märkligt. Filip hoppade upp i mitt knä, och gick inte därifrån. När jag lyfte ner honom så hoppade han bara upp igen. När jag sedan skulle köra till mamma & pappa för att fira min lillebror, Jonatan, så sprang Filip ut i uterummet och drog på sig skorna för då skulle han minsann följa med mig.... Jag förstod ingenting!
Smsade Jennie efter att vi ätit och fikat hemma hos föräldrarna, och frågade vad de skulle hitta på. De hade då bestämt sig för att åka in till Malmö (Sibbarp) för att åka lite karuseller. Frågade om jag fick följa med, och det fick jag! Sagt och gjort, vi packade in oss i två bilar och begav oss. På vägen dit så skrålade jag och Jennie ikapp till Gimme one reason (Tracy Chapman!). Det lät underbart vackert! Väl framma på karusellområdet så stack Filip ifrån Mattias och Jennie och sprang och tog mig i handen istället. Sen satt han fast i den resten av kvällen. Kär unge det där. Faktiskt! Men säg det inte till någon.... Jennie var förste fotograf på plats, vet dock inte om jag fastnade på någon bild. Åkte ju en karusell eller två! När vi var nöjda och glada så åkte vi hem till Mattias för att käka pizza, då alla var vrålhungriga. Därefter så skulle vi köra till Hörby igen. Den åkturen blev traumatisk.... Ett tu tre när vi körde på E22:an så skrek Jennie och ställde sig på bromsen. Men hon släckte ett liv. Herr Hare kommer aldrig mer att få skutta hem till sin fru och ungar, det hade Jennie sett till. Vi skrattade så vi tjöt hela vägen hem. Jag hoppas att Jennie kunde sova på natten, och inte bara såg harens skräckfyllda ögon sekunderna innan han avled.

Söndag
Gick upp tidigt för att göra mig och HeQuille iordning för den inofficiella utställningen i Höör. Strålande solsken på en öppen gräsplan. HeQuille, ja vad ska man säga? Han gör mig bara så himla stolt! Skötte sig utmärkt trots att hundarna runt omkring gjorde utfall till höger och vänster. Han är min pärla! I ringen skötte han sig jättefint, han fick en slät 1:a, och nu så kommer han att få vila från utställningar tills han är färdig i kroppen! För som domaren sa, när han är färdig så kommer det inte att finnas något som helst att anmärka på! Mitt hjärta! Nu ligger han på golvet efter att ha varit ute i skogen och härjat på en härlig skogspromenad!