Emelie

Ikväll så var jag, Wennberg och Lina på bröllop. En av mina gamla vänner från gymnasiet gifte sig. Knaller är en av världens mest godhjärtade människor och att få lov att ta del av hans stora dag betydde massor för mig. Jag har aldrig tidigare träffat hans fru, men vad gör det? Känns det rätt för honom, så stödjer jag hans val till 100%.
När han kom i salen så knep det till i hjärtat, han var så fin och han såg så himla lycklig ut. När sedan hans brud kom in så lös hela han upp. Hon var så vacker! Hennes pappa höll ett jättebra tal som lockade fram både skatt och tårar, tänk att ibland så är det bara så lätt och helt rätt. De är rätt för varandra.
När det var dags för deras löften och, givetvis, kyssen så var mina ögon tårfyllda och jag bara längtade tills det var tillåtet att få krama om brudgummen. Vi stod länge i kö och när det var tur så flinade vi och så utbrast jag; Kom hit med dig, så jag får krama dig!
Och det gjorde jag, hårt och länge! Gud vad jag har saknat honom! Kramade även hans nyblivna fru och önskade dem all lycka till!

Usch nu sitter jag här och gråter, rörd i efterhand. Det kommer att ta väldigt lång tid innan jag glömmer Knallers ansikte när han såg på henne, hade kärlek haft en bild så hade det just då varit hans foto.