Fyllesamtal
Inatt vid halv 2 ringde min mobil. Jag låg vaken och hade sömnsvårigheter så att ett samtal var välkommet. Så såg jag vem som ringde och misstänkte direkt en fylla eller felringning då det har varit lite stelt mellan oss den senaste tiden. Förvisso var han onykter, men han är som tur är en sådan som inte förändras särskilt mycket på fyllan, vilket kanske är en positiv sak? Iallafall så var det kul att prata med honom. Jag saknar honom jättemycket, men det kunde jag inte säga.. det hade låtit så böligt och töntigt. Han saknade iallafall mig med så det är väl alltid något, och bad om ursäkt för att jag kanske hade fått uppfattningen att jag var lågprioriterad. Suck. Ja, så har jag känt det, men måste sånt sägas på fyllan? Vi ska kanske ses till jul om han kommer hem. En helt jävla halvår till. Så trött jag blir. Men det får kanske mig att uppskatta våra samtal mer? Dessutom misstänker jag att han börjar närma sig en 30- års kris.
"Emelie, jag tycker om dig"