Sammanfattning - nyår
Jag brukar alltid göra en sammanfattning utav det gågna året, och det är med stor sorg och en stor klump i bröstet som jag gör det iår. Året har varit fyllt av sjukdom, död, olyckor, smärta och tårar. Jag kan ärligt säga att jag orkar inte med ytterliggare ett sånt år.
Min älskade morfar drabbades den 1/1 iår av något som har kommit till att förändra livet för alla i den närmsta familjen. Vi lever ständigt med oro och vågar aldrig riktigt slappna av, för hur lång tid kan det gå innan något nytt händer? Vi vet inte.
Min familj har varit hårt drabbad iår. Våra band har på många håll stärkts, men också försvagats på sina ställen. Det har varit oändligt många vakna nätter, nätter när man gråtit sig till sömns. Nätter när man inte vetat om man verkligen velat vakna upp igen. Nätter när jag hade behövt ha någon nära, någon som förstod och som ville finnas där för just mig. Jag hade ingen. Ingen alls. Jag klarade mig. Jag överlevde.
När Peo tragiskt försvann från mig trodde jag inte att jag skulle orka gå vidare med mitt liv. Peo var min stora klippa och tröst i livet. När det kändes som värst så hade jag honom, han tittade på mig under sina ögonbryn, kom så nära han bara kunde, la sitt huvud på mot min hals och tog emot mina tårar. Han var så mycket mycket mer än en hund. Han var mitt allt. Jag saknar honom så.
Vänner har försvunnit från mig, vänskap har bleknat och nästintill gått upp i rök. Vänskap som jag trodde mig kunna ha i resten av mitt liv. Vänner som betytt fruktansvärt mycket, vänner som jag trodde jag kunde hålla i handen när åskan gick. Det är kanske mitt fel, jag vet inte, jag tycker att jag har försökt visa hur mycket Ni betytt. Allt är kanske mitt fel, men jag är inte mer än människa. Jag är inte odödlig, jag gör mina misstag, men jag beklagar om det är mitt fel att Ni försvunnit. Jag saknar Er.
HeQuille har kommit in i mitt liv. Han har varit en dröm, en tanke så länge att jag fortfarande kan tycka att det känns overkligt att han är hos mig. Jag är tacksam för att jag får lov att leva med honom, lära känna honom och att Eva lät honom flytta till just mig. Tack Eva och Christer för förtroendet.
Ge mig ett år utan tårar och smärta.
Ge mig ett år utan olyckor och sjukdomar.
Ge mig ett år där jag slipper mista någon.
Ge mig ett år fyllt med glädje och lycka.
Ge mig ett år fyllt med kärlek.
Min älskade morfar drabbades den 1/1 iår av något som har kommit till att förändra livet för alla i den närmsta familjen. Vi lever ständigt med oro och vågar aldrig riktigt slappna av, för hur lång tid kan det gå innan något nytt händer? Vi vet inte.
Min familj har varit hårt drabbad iår. Våra band har på många håll stärkts, men också försvagats på sina ställen. Det har varit oändligt många vakna nätter, nätter när man gråtit sig till sömns. Nätter när man inte vetat om man verkligen velat vakna upp igen. Nätter när jag hade behövt ha någon nära, någon som förstod och som ville finnas där för just mig. Jag hade ingen. Ingen alls. Jag klarade mig. Jag överlevde.
När Peo tragiskt försvann från mig trodde jag inte att jag skulle orka gå vidare med mitt liv. Peo var min stora klippa och tröst i livet. När det kändes som värst så hade jag honom, han tittade på mig under sina ögonbryn, kom så nära han bara kunde, la sitt huvud på mot min hals och tog emot mina tårar. Han var så mycket mycket mer än en hund. Han var mitt allt. Jag saknar honom så.
Vänner har försvunnit från mig, vänskap har bleknat och nästintill gått upp i rök. Vänskap som jag trodde mig kunna ha i resten av mitt liv. Vänner som betytt fruktansvärt mycket, vänner som jag trodde jag kunde hålla i handen när åskan gick. Det är kanske mitt fel, jag vet inte, jag tycker att jag har försökt visa hur mycket Ni betytt. Allt är kanske mitt fel, men jag är inte mer än människa. Jag är inte odödlig, jag gör mina misstag, men jag beklagar om det är mitt fel att Ni försvunnit. Jag saknar Er.
HeQuille har kommit in i mitt liv. Han har varit en dröm, en tanke så länge att jag fortfarande kan tycka att det känns overkligt att han är hos mig. Jag är tacksam för att jag får lov att leva med honom, lära känna honom och att Eva lät honom flytta till just mig. Tack Eva och Christer för förtroendet.
Ge mig ett år utan tårar och smärta.
Ge mig ett år utan olyckor och sjukdomar.
Ge mig ett år där jag slipper mista någon.
Ge mig ett år fyllt med glädje och lycka.
Ge mig ett år fyllt med kärlek.
Kommentarer
Trackback