Emelie

Jag har alltid tyckt att detta är väldigt mysigt, och Peo var en perfekt hund att ha liggandes i sängen. Han tog inte alltför stor plats, han ville ligga nära och gav värme under vinterhalvåret, min älskade myshund.
Natten till idag så skulle HeQuille få göra debut som sängliggarhund. Jag var entusiastisk och tog hans favoritben så han kunde ha något att tugga på så kanske mitt täcke kunde undkomma hans sylvassa tänder. Jag la mig i sängen och hjälpte honom upp. WOHO tänkte HeQuille, HJÄLP tänkte jag. Ett tu tre så hade jag ca 17kg hund uppe på mig, fullt med hundpäls i ögon, näsa, mun och fick en smäll av hundbenet i huvudet.
Pedagog som man är så tänkte jag att jag får ge honom lite tid så lägger han sig nog ner och kopplar av. Jovisst det gjorde han. Han låg kloss intill mig, så nära att jag knappt fick luft och dessutom höll på att dö av värmeslag.
Så nu är det bara att konstatera att jag inte kan skaffa mig en eventuell sambo, vi får hålla oss till särbos. För hur många uppskattar att ligga i varsen säng, eller för den delen ha en stor lurvig Briard mellan sig i sängen (som när han sträcker ut sig som fullvuxen är lika lång som en människa!)? HeQuille har iallafall alla förutsättningar för att bli ett utmärkt förkläde, händerna på täcket är det som gäller.
Så vad blir det, hund i sängen eller sambo?