Emelie

Ibland så drömmer jag att jag är någon helt annanstans, att jag inte är kvar här i detta. Att jag mår bra. Att vi mår bra. Att behöva leva med ständigt dåligt samvete över något jag inte kan styra känns katastrofalt. Att inte kunna göra något för att påverka känns ännu värre. Jag orkar inte påverka min egen situation så jag kan ta mig vidare, detta tar all energi från en, jag går på ständig sparlåga och det är värdelöst.
Peo och HeQuille är min terapi. Hade jag inte haft dem så vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Då hade jag inte haft någon tillflykt alls. 
Ibland så drömmer jag att någon kommer och tar mig härifrån. Hjälper mig att ta mig vidare, lyssnar på mig och stöttar mig. Är det meningen att jag ska hjälpa migsjälv? Är det meningen att jag ska orka allt detta utan någon som står bakom mig? De som jag verkligen skulle vilja ha hjälp av, de kan inte, de har fullt upp med att överleva dagen, de måste vara någonannans styrka, jag är rädd att de glömmer sigsjälv. Att de går upp så mycket i någonannan att de inte orkar med sitt eget liv. Det skrämmer mig.
Jag blir sjuk av att oroa mig för alla andra, mina hundar, ibland står jag inte ut med min egen varelse. Mitt eget väsen blir en plåga. Och jag är rädd för att mitt väsen ska plåga andra.
Jag ber om ursäkt för att jag finns.