Emelie

Snacka om att det känns som att få ett knivhugg i ryggen. Jag blir så arg, ledsen och trött. Jag vill ha det såhär, det är mitt beslut. Så länge som det är hanterbart och vi trivs så ser jag inte någon nackdel. Ni gör mig så besviken. Det är inte lönt att säga något, att kommentera, det har man inget för. Det är bättre att bara sitta tyst, att bara ta emot, blinka för att få bort tårana. Ska detta vara tacken?

"Du borde ta och lägga av, du kan ju ändå inte dethär"