Emelie

Imorgon är det dags för en viktig tradition, nämligen att åka till Kristianstad till mammas moster. Till henne kommer då alla kusinerna på mammas sida och deras päron och kusinernas respektive. Detta gör vi två gånger om året, och det är något som ingen av oss vill missa, för det är verkligen speciellt. Då äts det spagetti och köttfärssås. Och jag vet att detta förmodligen inte låter särskilt speciellt alls i era öron, men det är det för oss. Vi kommer aldrig någonsin att räknas som vuxna, vi är fast i barnens land.
Programmet för dagen är som följer:
* Mat
* Paus
* Glass
* Paus
* Godis
* Paus
* Tårta
* Paus

Så imorgonkväll så kommer jag att vara halvdöd, sitta och fundera över varför man alltid måste ta lite av allt och inte låta enbart ögat njuta. Men icke... och det värsta är att vi alltid hetsas till att ta minst en gång till. Eller är det verkligen det värsta? Jag tycker nästan att det är värre att ingen, och ni ska veta att det har försökts, kan få fram denna köttfärssås som Sonja lagar. Det är skrämmande. För den är så himmelskt god!