..........
History
Igårkväll så räddade jag Dessie där hon yrade runt med Ida på byn, hon såg så söt ut när hon gick där.
Föresten, fick antagningsbeskedet idag. History it is!

Heting

Huvudvärk
Hade mysstund med HeQuille under McLeod's daughters, vilket han tyckte var toppen. Satt klistrad som en igel på mig och var totalt avslappnad. Han är så fräck!
Ikväll så är det möte på Hand med Hund och planläggning av nästa års kursutbud, även lite diskussioner om nästa års hundläger som går av stapeln på Öland. Ska bli jätteroligt! Ska bo ihop med Jeanette och hennes familj, och då kan det inte bli annat än bra!
Planering sker även också över världsutställning, attans vad jag längtar! Me and HeQuille, haha vad fräckt det låter. Hela helgen har folk gått och berömt mitt namnval på honom och det känns bara så rätt! One of a kind.
Ska vi ta upp något som gör mig arg så är det att Marie vann Idol. Nu är serien bojkottad (....iallafall till nästa omgång). Men hur kunde folket låta henne vinna? De orden som jag egentligen skulle vilja använda för att förtydliga hur jag menar blir censurerade, och det är nog bäst så. Hennes gälla röst ger mig ännu mer huvudvärk till den där sopvinnarlåten. Det är nog den sämsta vinnarlåten hittills genom åren. Låten som Agnes vann med var ingen höjdare den heller, när HON sjöng den, helt annan visa när Sebastian ställde skåpet. Men nu stoppar vi här gällande Idolprat, för jag blir bara så arg.
Min syster är en räddande ängel och har bakat en hallonpaj, och det bästa av allt, det blev MASSOR med hallon över som man kan sitta och äta medans med tittar på någon film och försöker lindra huvudvärken.
Låt som ger mig gåshud och som är så härlig att lyssna på (tipsad utav min pappa faktiskt!)
Tina Turner - Dancing in my dreams
Hemma igen!
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ vad skönt att vara hemma!
Längre berättelse + bilder kommer förmodligen under morgondagen!
Avresa
Så var det snart dags att åka, nu börjar det bli jobbigt... HeQuille kan inte vara hemma torsdag - fredag då det blir alldeles för långa dagar, så nu hoppas jag på att kennelmatte Eva kan ha honom dessa två dagar. Kommer inte hem förräns på söndagkväll, men min kära mamma har lovat att vårda honom väl under helgen!
Men nu så går jag omkring gråtfärdig för att han inte kan vara med mig! Går och pussar honom på nosen jämt och ständigt (ännu mer än vanligt alltså!), pratar om hur mycket han betyder och tårarna forsar. Och ändå handlar det bara om 4 dagar. Min älskade lille HeQuille.
Ny vecka..... igen
Var Hörby BK kvar över 8 imorse, såg ut som ett jätteblekt spöke som gick runt med en väldigt glad briardvalp. Träffade Jennie på klubben och så tränade vi fram till vid 11, då blev det dags för en liten kaffestund. Jättetrevligt! HeQuille jobbade finfint idag, härlig ögonkontakt, som vi faktiskt fick beröm för idag! HÄRLIGT! Han är så mysig min lille valp!
Den 15 december ska vi på briardträff vid Järavallan (utanför Landskrona), ska bli jätteroligt och träffa andra tokglada briarder! Ska ringa Sara, som har HeQuilles kullsyster, och höra om de vill följa med, det hade varit trevligt!
Nej nu ska jag kasta mig i duschen så att jag ser oförskämt pigg ut när jag kommer till Jeanette!
Julskyltning
Och när jag då finkänsligt erbjuder att han kan få hämta upp mig och så kan vi ses en stund innan, så säger han tjurigt att han ska minsann inte gå på någon jävla julskyltning, han är alldeles för trött.
Vad var det då vi tjaffsade om?
December
Imorgon ska jag ha Harry Potter- och Sagan om Ringen maraton. Herregud vad det ska tittas på film. Ska ligga nerbäddad i soffan med varm o'boy och popcorn, pausar enbart för att rasta HeQuille. Åååååå jag längtar redan.
Johannes har ringt mig mycket idag, eller rättare sagt hela veckan. Pratade som hastigast med honom i måndags när jag & Jeanette var på väg hem från Staffanstorp. Han sa att han tyckte det var fruktansvärt att inte prata med mig så ofta som han brukar göra, han saknade sin bästa vän. Sånt värmer ens hjärta. Människor behöver få veta när man betyder något, det gör stor skillnad. Johannes betyder mycket för mig, han känner mig innantill och är ändå kvar. Tack!
Jag skulle aldrig försaka mina vänner för en kärlek. Aldrig. Vännerna finns kvar även när killen gått ut genom dörren.
Myslåt
Fy fan vad skönt att komma hem. Det blev att sätta sig vid datorn direkt, försöker få svenska folket att förstå vilka sopprötter de är som röstade ut Daniel från Idol förra veckan, därav så tittar jag inte på programet idag. Tror ni att chockvågen kommer att sprida sig över Sverige?
Myslåt (även om jag föredrar Christoffer Hidings version): K-Ci & JoJo - All my life
Du behöver ingen zoolog för att se
att han är ett fall för DDT
Ett lågt liv, inget gott parti
han trivs bäst i ren skit
Vill du se hur han bor så lyft på en sten
Han är ingen man
Hon är kvinna, vill ha en man
Han är på ett annat sätt
Ett annat sätt, det syns så lätt
Syns så lätt
Hon är ihop med en insekt
WIE!
Elin kommer hit ikväll och tittar på tv ihop med mig!
Det som står på schemat är Bonde söker fru och Heroes. How lovely that is!
Ytterliggare
Nu ikväll så är jag lite gråtmild, vet inte riktigt varför. Igår så kände jag mig ensam, igår så hade jag velat ha någon som satt i samma rum som pratade med mig och som brydde sig. Nu menar jag inte att jag är deprimerad, absolut inte, jag är bara lite irriterad över bilden som en del människor har av mig. Att jag skulle vara någon som är gjord av is, som inte behöver någon mer än migsjälv, att jag aldrig behöver få ett uppmuntrande ord för jag klarar mig bra ändå. Guess what, det stämmer inte. Men om ni hade lagt ner mödan och tiden på att kanske försöka lära känna mig så hade ni vetat det. Och om ni nu skulle vilja lägga ner den tiden, så bered er på diverse irritationer, vredesutbrott och dåligt humör, för sådan är jag. Varför skönmåla verkligheten när det är så det är?
Attans vad trött jag är!
Mycket nytt folk/hundar, "ny" miljö och saker att hålla koll på = mental aktivering = astrött matte?
Sitter för tillfället och lyssnar på IDOL- skivan. Usch vad arg jag var i fredags när Daniel åkte ut. Uppenbarligen så har inte svenska folket någon musiksmak att tala om då detta börjar likna året när Agnes vann och jag var lika arg då Sebasian var den värdige vinnaren och inte den där andra sopan.
Imorgon så bär det av till tandläkaren och så tänkte jag hinna till Teba och handla ett par föremål till uppletandet till inför träningen på tisdag. På kvällen så är det dags att köra till Staffanstorp då det är nästsista gången på min kurs. Ska faktiskt bli lite skönt med ett juluppehåll, det har man ju bara en gång om året...!
Nej nu ska jag gå och pussa om min hund och berätta än en gång hur fantastisk han är!
23 november
Imorgon är det utställning för mig & HeQuille, är jättenervös, men det känns skönt att lillasyster Julia följer med!
Idag så var jag nere på klubben och tränade HeQuille, träffade Jennie med sin Schapendoes hane Hamilton där, och så kom HeQuilles uppfödare också en stund med Gaucho och Hoya! En trevlig träningsstund!
Idag är jag på ett sådant humör att jag egentligen bara skulle vilja dra täcket över huvudet och ligga kvar i sängen resten av dagen. Ååååå så härligt det hade varit!
Dagens lyckopillerlåt: Miss Blue - Vincent
Tankar
Snart är det jul och nyår med allt vad det innebär. Tänker väl mest på nyår som det är just nu. Har bestämt mig för att jag vill fira med människor som betyder mycket för mig, ha en urhärlig kväll och verkligen vara glad för att jag spenderar tiden just med dem, Jag ska förmodligen ha HeQuille med mig då det är hans första nyårsafton, ni som känner mig blir säkert inte förvånade, men så är mitt liv. Hur trevligt hade det inte varit med en fin middag med sina nära vänner, att få dricka champagne med dem klockan 12 och spendera årets första timmar med Er.
På måndag ska tv4 sända en dokumentär om en liten tjej som ska få ett nytt hjärta, bara reklamen är så gripande att jag känner att jag måste verkligen se den. Orden när hon beskriver att själen försvinner men att kroppen finns kvar i kistan. Hur förklarar man för en liten flicka att hon kanske inte kommer att överleva operationen? Att hon kommer kanske aldrig mer att få vakna upp, få krama sina föräldrar, få vakna upp på sitt eget rum, få leka med sina kompisar igen? Hennes föräldrar måste ha en enorm styrka, hur klarar man det annars?
21 november
På lördag är det dags för HeQuilles utställningsdebut, och usch vad nervös jag är! Men jag har ju världens underbaraste briardkille, så hur det än går så har jag min lille guldklimp med mig hem!
Idag så kom höftledsresultaten på Vilda och Asterix. Vi är så glada för att Vilda har fina höfter, och besvikna för att Asterix tyvärr hade C. Men som sagt, det blir förmodligen en omröntgen på Asterix till våren, då han förmodligen har stadgats till i kroppen. Men självklart så är det viktigaste att han fortfarande kan leva ett aktivt liv tillsammans med sin familj!
Helgen!
Denna helgen har givit mig lugn av någon anledning. Gårkvällen hos Carolin och Magnus var super! Hade jättetrevligt och träffade en massa roligt folk. Något som känns jättepositivt var att jag och Jenny fick pratat rejält och nu känns det som om vår relation är på rätt köl och att jag har fått tillbaka en jättefin vän. Jag hoppas det iallafall! Får iallafall ta och berömma Er, Carolin & Magnus, till att ni har fantastiskt trevliga vänner och att jag känner mig hedrad över att få tillhöra er vänskapskrets, även om jag inte är någon superstjärna på Sims. Nu på förmiddagen när vi var lite sega och spelade vi lite playstation, och då bl.a. Sims. Under tiden så pratade vi lägenheter, flytt, framtid och fiskar. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, och lättnaden över att kunna göra det är så härlig. Fast jag har saknat och längtat efter min HeQuille så mycket sedan jag körde hemifrån. Jag trodde inte att det skulle vara så jobbigt att lämna honom som det var. Älskade lille vän!
Jag har även varit hos Emma och Martin idag, vilket också känns super, då vi gled isär ett tag när allt var upp och ner. Men nu är vi tillbaka och vänskapen är precis som den var innan, om inte starkare. Emma känner mig innantill och det känns tryggt, jag är glad över att allt har löst sig. Längtar till min och Martins fest. Ska bli kul!
Imorgon ska jag & Emma till veterinären med Frida (deras Rottweiler) då det är dags för den årliga vaccinationen. Sen så ska jag skriva ett prov på 2:a världskriget som jag förberett mig på nu i nära 3 veckor. Är lite nervös, men samtidigt så känns det inte som om jag kan få in mer i skallen så jag får väl vara tacksam för det lilla som fastnat!
På onsdag ska jag till Nina, Jimmy och Linn. Har inte träffats några längre stunder sedan Linn föddes så det ska bli jätteroligt! Ska ha HeQuille med mig, då de även har en halvbror till honom, Theo heter han. Så det ska bli trevligt, sitta och fika, prata strunt och självklart titta på lilla Linn!
Wennberg 20 år
Har dock dåligt samvete över att lämna HeQuille hemma, iofs så har Carolin och Magnus ordnat så att jag kan ha honom med mig, men det känns inte rätt mot honom det heller, att sitta instängd på ett rum helt själv och så har jag jätteroligt under tiden, så jag har fixat så att min lillebror ska passa honom. Men nu så har jag dåligt samvete för att han inte ska med. HeQuille har det väldigt bra, han är alltid med mig på jobbet och jag läser på distans så han är i princip aldrig själv. Vilket gör att när jag "måste" lämna honom så står det dåliga samvetet och knackar på dörren. Min älskade lille lurvas.
Nästa vecka är det utställningsdebut och mina nerver är redan satta ur spel. Jag är ingen tävlingsmänniska.

Gråt 2
Om tårarna föll i onsdags så var det inget emot igår. Jag grät frånochmed att McLeod's Daughters började till det slutade. Det var fruktansvärt. Näsdukarna förbrukades på löpande band, rösten försvann och tårarna forsade. Och visst gråter jag till någon film ibland, men det här var inte bara några tårar som föll, det var riktig, äkta gråt med allt vad det innebär. Vad håller denna tv- serien på att förvandla mig till?!
Julia kom in i rummet, hon pratade i telefon, men hon var tvungen att lägga på då hon höll på att skratta ihjäl sig åt synen att jag satt helt förtvivlad och grät i soffan. Hon trodde först att något allvarligt hade hänt, att HeQuille var sjuk/skadad eller något, och efter hon förstått den riktiga anledningen så var hon tvungen att sätta sig i soffan och titta på mig den resterande halvtimmen.
"Jag visste inte att du kunde vara så känslosam"