Drömmar
Har suttit och tittat på en massa Dvärgschnauzersidor nu, och jag saknar min skäggis så mycket. Det gör fortfarande så ont och om 3 dagar är det 1 månad sedan han försvann. Men det är lite konstigt, för även om jag saknar honom så det gör ont så känner jag inte att jag inte skulle vilja ha en Dvärgschnauzer igen, snarare tvärtom, för rasen är så fantastiskt underbar och livet känns inte riktigt komplett utan en skäggis. Men jag är fullt medveten om att någon Peo får jag aldrig mer, han var ett stjärnskott ämnat bara för mig, en gång i livet.
The ring och födelsekalas
I förmiddags så fick jag rycka in och vara Julias och Erikas stöd när de skulle titta på The Ring, då deras nerver svek dem en aning. En annan satt och tittade helt avslappnat då skräckfilmer inte påverkar mig nämvärt och The Ring räknas knappt som skräckfilm, det är alldeles för få scener som är meningen att vara läskiga.
Men såhär såg de iallafall ut där de satt uppkrupna under filten!
Senare så var det dags för Joannas, pungråttans, kalas så det blev att bege sig dit. Det var så härligt att träffas igen, momor & morfar, gammelmormor och ett par släktingar som var nere från huvudstaden, ja och vi 3 standardfamiljer såklart! Efter fikan så kom mormor på den genialiska idén som innebar att vi skulle fotograferas, alla barnbarnen, då det var så längesedan sist. Även om jag kom med högljudda protester så blev de snabbt nedröstade och jag var tvungen att vara med. Suck. Fick stå mellan Joanna och Ellinor, och hur lätt var det att anlägga en "fotomin" när övriga i rummet inte kunde vara tysta och man var tvungen att skratta och vända bort huvudet? Kan meddela att det var SKITSVÅRT! Och det ser man också på de flesta korten då vi skrattar/tittar i taket/tittar bort. På ett kort gör jag & Joanna EXAKT samma min, helt omedvetet. Lite kul att titta på faktiskt. Men så var det gjort... nu dröjer det förhoppningsvis ett bra tag till nästa gång!
Nu så har jag skickat in anmälan och betalning till min och HeQuilles utställningsdebut i november. Aaaaa vad jag är nervös, ska på utställningsträning på tisdag hos uppfödaren. Känns skönt och ska bli kul att träffa hans syrra Hoya, det är 1,5 vecka sedan jag såg henne sist!
Har även fixat boende inför världsutställningen i Stockholm nästa år, som jag längtar, det ska bli så roligt! Och även om det inte går bra så vet jag att jag har världens finaste briard!
"Emelie, det är du med de vackra bruna ögonen. Dig kan jag aldrig glömma."
Höstdepression?
Har kikat ännu mer på utbildningar, då jag inte är säker på att jag kommer in i Umeå eller Skara så måste jag ha lite alternativ, och nu tittar jag lite på Stockholm och Göteborg också. Det känns så avlägset, så långt borta, men jag antar att om jag ska följa min dröm så måste jag våga. Mitt problem är dock att jag inte vill åka själv, jag vill ha någon med mig, men ingen kan/vill så vad gör jag då? Ska jag strunta i att följa drömmen pga min rädsla eller ska jag ta steget? Jag vet att jag hade klarat det, jag vill tro det iallafall.
Imorgon ska jag städa, det måste jag. Skjuter upp det hela tiden, men nu så är jag trött på det. Refererar mycket till livet, men det känns som om det blir klarare för mig då, att ingenting blir bättre av att man skjuter upp det. Ta itu med dina spöken så känns livet lättare sedan. Svarade jag inte lite på min egen fråga i föregående stycke nu?
Visst är jag kanske lite av en ensamvarg emellanåt, men just idag så känner jag att jag hade velat lyssna på någons andetag när jag ska sova.
Inhandlat
HeQuille ligger och är helt utslagen efter valpkursen fortfarande, tränade intensivt idag, och är man så duktig som han är så är det klart att man får bli lite trött. Snutte då!
Nu går jag och väntar på att Tessans och Antas barn ska anlända, värkarna är igång.... Hua vad nervös jag är, och jag är inte ens involverad i själva processen! Ska hålla tummarna för mina vänner!
För att citera Luddet:
Puss i ljumsken
Valpkurs
Har ont i foten idag, riktigt ont, och jag vet inte varför. Har upptäckt 3 knutor på den, och har bokat tid hos specialist så får vi hoppas att det inte är något allvarligt. Jag stirrar alltid upp mig när det kommer till den foten. Håll tummarna.
Idag så känner jag för att köra till TEBA och köpa nytt koppel till lillen, han har ett av Peos många koppel, då jag kände att det såg groteskt ut med ett tjockt tjockt läderkoppel på den lille, men nu så är han inte så liten längre och då kanske det skulle kunna passa med ett nytt nu. Mattes ögonsten...!
Nej tänkt och sagt, nu kör vi till Teba!
IDOL
Daniel och Christoffer håller alltid hög klass (och Amanda är min favorit bland tjejerna) och inte blev jag besviken ikväll heller! Kvällens överraskning var faktiskt Sam som, jag tyckte, gjorde en kanoninsats med Enriques låt, men vette hundan om han är värd att få stanna kvar ändå... Andreas retar gallfeber på mig så snälla, låt honom åka ut ikväll, hans version av A little bit of love gav mig huvudvärk.
Tänk er vilken ljuvlig final i Globen med Daniel, Christoffer och kanske Amanda eller Mattias?
I'm hearin what you say but I just can't make a sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down, but wait
You tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around, and say...
That it's too late to apologize, it's too late
En syn
Jag vill träffa mina vänner ofta, helst alltid.
Slänger in ett par bilder på vännerna från Svalövstiden också, håll till godo!
Dåligt.
Lennart
Min Lennart. Tårarna bara sprutar.

Felprio?
Säg inte att jag lägger ner tid på fel saker, att jag felprioriterar, för det har du fanimig inte med att göra. Om jag vill ut med hundarna och träna halv 6 en lördags- eller söndagsmorgon så strunta du i det. Du lever inte med mig och har absolut noll bestämmanderätt i mitt liv. Mina hundar är mitt liv, så har det varit i många år nu. Vänj dig.

Everlast - White trash beautiful
Perfekt när man deppar eller har en dålig dag.
Brutal
Jag har mått illa hela dagen och inte känns det bättre nu.
Jag försöker ställa upp och vara den vännen jag själv skulle vilja ha, men om det är såhär jag behandlar folk ska jag sluta vara någons vän.
Såhär ledsen har jag inte varit på länge.
Jag önskar jag hade Peo här, han brydde sig inte om vem jag var, bara jag var hans matte, och HeQuille lika så. Det var iallafall ömsesidigt. Förlåt.
Dålig nattsömn
Jag hade ingen bra känsla i kroppen när jag vaknade heller, men jag antar att det har med funderandet att göra. Varför måste jag tänka så mycket?
Elin har varit här idag, det var fint. Var ute lite med HeQuille och pratade strunt. Tittade på McLeod's daughters (som jag har börjat följa slaviskt!) och diskuterade frisyrer, hårfärg och hur härligt det hade varit att leva i Australien. Världsviktiga saker alltså. Och hund såklart, massor av hundprat!
Ikväll har jag hundkurs igen, skönt att bara behöva köra till Hörby... dessa deltagarna har gått kurs för mig 1,5 år. Vägrar att byta instruktör så jag får vackert ställa upp! De är så härliga! De var så stöttande när Peo försvann från mig. Tack!
De få timmarna jag sov inatt fann jag ro, det var härligt. Ni vet känslan av att allt kommer att lösa sig den infann sig. Jag levde precis som jag ville och jag mådde bra.
Är du i min inre krets?
Miss
Silverchair - Miss you love
Hundmys
HeQuille är lite mer brysk i sitt mys, men det kan kanske också bero på hans lite större kroppshydda? Iallafall så hoppar han upp i knäet och landar med en duns, sen far han upp precis som om han glömt att han ger alltid matte en puss (lägg plural på det ordet!) innan han kan slappna av och när det är gjort så lägger han sig ner igen och suckar tungt. Kommer snart till ro och kryper så nära som det bara går. Han är mysig min lille knodd.
Jag förstår inte hur människor kan klara sig utan hundmys... isåfall har de aldrig myst med några hundar som är så underbara som mina.
Peo och HeQuille
Igår så tog jag i Peos koppel och sele för första gången sedan han gick bort. Jag bara satt och kramade det hårt och återigen så kändes det så overkligt att han inte finns hos mig längre. Jag bara väntade på att han skulle dyka upp, skälla till lite, hoppa upp på mig och ge mig den där blicken "kom igen nu matte så hittar vi på något roligt, du och jag, precis som vanligt". Men Peo kom inte, han skällde inte, han hoppade inte på mig och jag fick inte den där blicken. Jag tittade rakt ut i luften och mindes. Försökte komma ihåg hur hans närhet kändes, men jag fick anstränga mig hårt för att få fram en minnesbild. Uppelvelser och minnen kan blekna av sorg. Jag sörjer fortfarande.
Jag läste en jättefin artikel i Hundliv där det stod just om sorgen efter sin hund, vilka olika stadier man gick igenom och hur djupt man kan sörja. Det är en familjemedlem, en del av sig själv i en annan kropp. Så har ni möjlighet läs den. Jag lovar, den berör.
<3

Trésor de Brie HeQuille Noir DO
(Trésor de Brie Diaz Noir ZS x KORAD SUCH TJH Ondine des Edennes de Colmel)
Skivor...
.... som snurrar hos mig
Kent - Tillbaka till samtiden
Lars Winnerbäck - Daugava
Metallica - Black album
+ en bonuslåt som bara är såååå stjärnklar!
Long way down - Goo goo dolls
Ringa...
Huhle smsade följande:
Ring mig! Har hört en massa rykten om dig!
Ni vet känslan av att hela kroppen fryser till is? Den fick jag x10. Så jag ringde och hans svarar asgarvande och frågar varför jag inte läste hela smset. Så jag tar fram det igen och rullar ner (vilket jag inte tänkt på innan!) och där står:
Paranoida jävel. Kul att se vilka som är så dumma att de inte läser hela smset!
Hatar sådana sms! Där satt jag med halvt om halvt en hjärtinfarkt och så var det bara skoj. Men det är väl smällar man får ta antar jag. Men var mycket noga med att påpeka att jag inte uppskattade skämtet, vilket bara gjorde att han skrattade ännu mer. Vad är det för vänner man har?!
Och tanke nummer 2 som poppade upp: Är jag paranoid?
Följande som kommer att skrivas är hundrelaterat:
Var ute och tränade inkallningar med HeQuille, det gick bra, han kommer som ett skott. Nu vänder han tillochmed för springande katter (vilket har varit mitt delmål). HÄRLIGT! Men vi får fortsätta jobba så att resultatet håller i sig. När jag bara är hemma så har jag ytterst sällan jeans eller liknande på mig utan jag knallar runt i mjukisbyxor (!) och så va, och de jag hade på mig var gråa. Och när vi gick ut för att träna så regnade det.
Regn + lera + hårig briardvalp = jättesmutsiga byxor
Jag klagar inte, jag är fullt medveten om att när man tränar hund så ska man inte vara finkänslig, och jag tycker inte att jag kan sålla mig till den finkänsliga skaran. Faktiskt. Men när jag iallafall kom in och kunde studera byxorna på närmre håll så kunde jag konstatera att det såg ut som om jag legat ner på marken och rullat runt där i 5 minuter. Och allt detta för att man har en superhärlig Briard. Visst är det underbart!
Tester
Det finns en oro över att börja en emotionell kontakt
eller att en sådan håller på att bli sämre.
Jag har rysningar i hela kroppen.
Precis som en godispåse, gott & blandat
Kursen gick bra igår, kändes härligt när jag väl kom igång. Jag trivs med att hålla kurs, att få komma på nya lösningar och att aldrig riktigt veta vad som komma skall. Antar att det är utmaningen i det hela. Hundägarna var trevliga och duktiga med sina hundar, sånt värmer en instruktörs hjärta!
Var och fick HeQuille vaccinerad imorse så nu är 12- veckorssprutan avklarad, skönt. Igår så bokade jag även tid att om två veckor påbörja rabiesvaccinering så att han ska kunna ställas ut i Europa, man måste ju ha ambitioner! Visst ser han väldigt trevlig ut min lille valp?! Här ska han precis till att göra en byxattack när vi tränat lite följsamhet. Åååå vad jag tycker han är fräck!

Har fått påpekat för mig att det nästan bara skrivs om hundar i denna bloggen och att det inte är roligt att läsa. Isåfall så känner jag följande, sluta läsa då. Strunta i att läsa om mitt liv och min vardag om det inte intresserar, jag tvingar då rakt inte någon att läsa. Så, kan vi anse det ämnet som avklarat?
Har ringt Elin nu ett flertal gånger och ingen som svarar. Suck. Slår vad om att hon är på högskolan och töntar sig. Jag som vill ha sällskap. Suck. Får ni också ryck då ni bara vill prata med någon? Det får jag.
Någon som verkligen förstår mig. Och då kommer jag osökt att tänka på vad Diane Keaton säger i den romantiska komedin Something's gotta give där hon ställer sig frågan om Jack Nicholsons rollfigur är den enda som verkligen förstått sig på henne. Hänger ni med på vad jag menar?
Jag kan känna som så att jag känner en hel del människor, men bara 3 av dem förstår sig verkligen på vem jag är. Med dessa människor känner jag mig fullständigt trygg, behöver inte göra mig till, utan kan vara precis som jag är, för de förstår. Sen behöver inte det betyda att de gillar vad de förstår.
Jag tror själv att för de som inte känner mig så väl så upplevs jag nog som en människa som är öppen och lätt att lära känna, medans de som verkligen har försökt har insett att en stor mur är ivägen och att jag bara bjuder på migsjälv och mina innersta tankar och åsikter till de som förstår mig.
Hur väl tror ni att vi står varandra?
Under den tiden det har tagit för mig att reda ut mina tankar så pass mycket att det gick att skriva ner dem såhär så har jag hunnit vara ute med HeQuille 3 gånger. Det är stressigt att ha valp, men ack ett sånt kärt besvär!
Imorgon ska jag förmodligen träffa Emma och hennes Chihuahuor om allt blir som planerat. Sen ska jag hinna med att träffa Jessica över en fika, lite hundträning, lite uppdatering av hemsidan & bloggarna (har en som endast används till min hemsida = bara hund!) och lite sådant smått och gott. Om jag har föstått allt rätt så ska jag väl på kalas på söndag också då Joanna, lilla pungråttan, fyller 19. Här händer det saker. Då måste jag hinna med att köra och handla present också. Tiden bara springer iväg.
Nej nu avslutar jag bloggen för tillfället, men håll ögonen öppna, för ibland så bloggas det flera gånger om dagen.
Vill dessutom ha lite nya bloggar att hålla ögonen på, har ni några tips så mottages det tacksamt!
Vägen
Igårkväll trodde jag att jag höll på att bli sjuk, men det känns som bortblåst nu. Idag är jag pigg & glad, eller glad iallafall. Vädret är härligt och jag har varit ute med den lille pajasen en runda så han har fått rejsa lite. Han är för söt! Fick jättehärliga bilder idag av Andrea som hon tog igår på vår valpträff. Ska ge er ett litet smakprov i slutet av bloggen. Smälter man inte för honom har man ett hjärta av sten!
Ikväll ska jag hålla kurs, det ska bli spännande att se vad det är för hundar i gruppen. Det kan bara gå på två sätt, så det borde väl lugna mina nerver lite kanske?
Har suttit och uppdaterat hemsidan massor idag, nya fina bilder och så, men har fortfarande inte hjärta att lägga in Peo och Sigge på minnessidan... De är inget minne än, man vill fortfarande ha dem kvar, och när de blivit flyttade till minnessidan känns det mer bekräftat att... tja... nu är de två vackra minnen, de finns inte längre kvar. Förstår ni hur jag menar?
När jag tittar ut genom fönsret lyser solen på de höstgula- och röda löven. Det är så mjukt och skönt att titta på. Det kommer en liten bris, löven rör sig mjukt i rörelse med vinden. När hösten är som den är nu älskar jag den. Hösten ska inte vara mörk, kall och regnig, den ska bara avsluta vår varma sommar och lysa upp vår väg tills vi ses igen.

Trésor de Brie HeQuille Noir DO