Serier

Jag har ett par serier som jag följer (ett par är numera avslutade):
* Sex and the city
* Vänner
* McLeods daughters
* Heroes
* Cityakuten
* Idol (räknas det som serie?)
* Dr House
* 2 and a half men
* Jims värld


McLeouds daughters är en serie jag strängt rekommenderar då jag sällan skådat en serie med så många snygga killar som i den. Jag lovar, det är sant. Och ett + givetvis är att handligen är super, killarna bara förstärker intrycket!

Minns ni vilken serie har följande hunk varit med i?

  


Besvikelse

Här går man offline i 1 dygn och är det någon som har uppdaterat sina bloggar så man har något att läsa när man väl befinner sig vid en dator igen? NEJ. Så tröttsamt.

Utvärdering

Nu ska jag göra en utvärdering av migsjälv, kan bli intressant. Även om samma saker oftast passar in på både fördelar och nackdelar så tänker jag inte göra så, det blir alltså antingen en fördel eller nackdel.


Fördelar:
* Envis
* Torr humor
* Har lätt för att skratta
* Glad
* Lyssnar alltid på musik, överallt, dygnet runt
* Har lätt för att prata med nya människor
* Brinner för mitt intresse
* Bryr mig mycket om mina medmänniskor

Nackdelar:
* Långsint
* Dåligt morgonhumör


Är det något mer som bör skrivas in?

Ögongodis

Här är mitt senaste ögongodis som jag upptäckte i en av gårkvällens filmer.
Titta och njut!


En lite rolig parantes som jag kom på idag, jag tycker att det är absolut snyggast med brunhåriga, brunögda killar, men jag har inte varit kär i en enda.


image93


Såg

Du sa att du älskade min hårfärg, jag färgade det svart.
Du sa att du tyckte om kroppar som var otatuerade och opiercade, jag tatuerade och piercade mig.
När jag ser migsjälv i spegeln vill jag inte se det du såg.

Uppdate

Vid dethär laget har jag redan försökt mig på att skriva 4 inlägg idag, men jag har raderat dem alla. Vet inte av vilken anledning men har bara inte orkar (?) publicera dem.
Det börjar bli mörkt ute nu. Denna veckan blir nog inte bloggen så flitigt uppdaterad då jag kommer att ha fullt upp med att vara hus-, barn- och hundvakt. Ja ni läste rätt. Men det ska faktiskt bli riktigt trevligt!

This..

Lördag. Detta suger, och det räcker ändå inte för att beskriva hur kvällen är.
Det är jippo idag, men va fan spelar det för roll. Jag vill bort härifrån nu. Jag vill inte vara kvar.
Ingenting förändras, allt är det som det alltid varit. Jag blir snart knäpp.
OCH som om det inte räcker med det så är det ingen som har tid med mig. Jag hör av mig och hör av mig och får absolut ingen respons alls. Känslan av hjälplöshet, trötthet, ilska och gråt kommer alla på en gång.
VAD ÄR DET JAG HAR GJORT? Det måste ju vara något med tanke på att folk uppenbarligen inte vet hur man svarar eller hör av sig.



Apart from the wandering pack
In this brief flight of time we reach
For the ones, whoever dare

En månad sedan

Idag är det en månad sedan. Det känns fortfarande som igår.
Jag ligger fortfarande sömnlös vissa nätter för att han inte finns kvar.
Jag gråter fortfarande för att han inte finns här.
När ska sorgen bli lättare?
När ska jag kunna tänka på min älskade Peo med enbart kärlek i minnet
 och inte med känslor som är uppblandade med sorg?
För mig var Peo mer än en bästa vän. Han var allt. Han var min stolthet.
Peo var ett stjärnskott ämnat bara för mig, en gång i livet.
Jag saknar min Peo, min älskade bäste vän.

20010322 - 20070925

image91

Bild

Nu har jag fått se lilla Eveline på bild, Tessans och Antas dotter. Jag satt och blev rörd till tårar, jag är så glad för deras skull, för deras lilla familj!

Letar...

Idag så letar jag massor av saker. Alla saker har dock med framtiden att göra och det känns väldigt positivt. Boende, hundar och allt som ska därtill. ÅÅÅÅÅ vad spännande det är! Jag hoppas att planerna går i lås och så för nu känns det som om jag har ett realistiskt mål!

Som jag har tvättat idag, allt jag ser slängs in i tvättmaskinen. Känns skönt att allt blir rent och snyggt. Har rensat ut lite bland HeQuilles leksaker idag då de flesta blivit väldigt hårt använda. Han är av principen att tänderna är till för att användas, och visst, en poäng ligger där väl kanske i det, och jag är tacksam så länge han inte går på möblerna!

Imorgon är det en månad sedan Peo försvann från mig. Det känns fortfarande som igår, minnet smärtar fortfarande. Jag kan fortfarande stå och vänta på att han ska komma farande. Jag blir fortfarande förvånad över hur tyst det är när jag kommer hem, ingen som skäller till eller ylar av glädje att jag är hemma. Min älskade Peo.

Eftersom...

Elin skickar ständiga pikar så nu ska hennes foto äntligen få lov att pryda min blogg!
Här kommer hon, Elin Hilda Josefin!


image90

Grattis!

Vill ge Tessan & Anta ett par jättestora grattiskramar då de deras efterlängtade och älskade barn föddes igår. Det blev en liten flicka! Jag är så glad för er skull!

Kom nyss hem från Eva då vi varit och haft lite fotografering och utställningsträning i eftermiddag. Vi har haft lika trevligt som vanligt och pratat massor av hund! HÄRLIGT!
Ikväll ska jag kura ner mig i soffan med en god bok och ha det varmt och skönt, vilket var det minsta jag hade igår när jag höll kurs. Jag måste kanske acceptera att vintern är på väg och kanske börja använda jacka?! Pust. Jag vill använda min nyinköpa (och skitsnygga) träningsväst året om, men det verkar som om den får påbörja sin tid i garderoben. Imorgon ska jag minsann köra och köpa de där hundtränarbyxorna som jag velat ha i typ 5 år, men nu ska det bannemig bli av. Nu ska jag se proffsklädd ut när jag tränar hund!

Drömmar

Drömmer kan förändras med tiden och med erfarenheter. Just så känns det för mig nu. En ny dröm, en ny vision, och jag tror att jag ska följa den.

Har suttit och tittat på en massa Dvärgschnauzersidor nu, och jag saknar min skäggis så mycket. Det gör fortfarande så ont och om 3 dagar är det 1 månad sedan han försvann. Men det är lite konstigt, för även om jag saknar honom så det gör ont så känner jag inte att jag inte skulle vilja ha en Dvärgschnauzer igen, snarare tvärtom, för rasen är så fantastiskt underbar och livet känns inte riktigt komplett utan en skäggis. Men jag är fullt medveten om att någon Peo får jag aldrig mer, han var ett stjärnskott ämnat bara för mig, en gång i livet.

The ring och födelsekalas

I förmiddags så fick jag rycka in och vara Julias och Erikas stöd när de skulle titta på The Ring, då deras nerver svek dem en aning. En annan satt och tittade helt avslappnat då skräckfilmer inte påverkar mig nämvärt och The Ring räknas knappt som skräckfilm, det är alldeles för få scener som är meningen att vara läskiga.
Men såhär såg de iallafall ut där de satt uppkrupna under filten!


Senare så var det dags för Joannas, pungråttans, kalas så det blev att bege sig dit. Det var så härligt att träffas igen, momor & morfar, gammelmormor och ett par släktingar som var nere från huvudstaden, ja och vi 3 standardfamiljer såklart! Efter fikan så kom mormor på den genialiska idén som innebar att vi skulle fotograferas, alla barnbarnen, då det var så längesedan sist. Även om jag kom med högljudda protester så blev de snabbt nedröstade och jag var tvungen att vara med. Suck. Fick stå mellan Joanna och Ellinor, och hur lätt var det att anlägga en "fotomin" när övriga i rummet inte kunde vara tysta och man var tvungen att skratta och vända bort huvudet? Kan meddela att det var SKITSVÅRT! Och det ser man också på de flesta korten då vi skrattar/tittar i taket/tittar bort. På ett kort gör jag & Joanna EXAKT samma min, helt omedvetet. Lite kul att titta på faktiskt. Men så var det gjort... nu dröjer det förhoppningsvis ett bra tag till nästa gång!

Nu så har jag skickat in anmälan och betalning till min och HeQuilles utställningsdebut i november. Aaaaa vad jag är nervös, ska på utställningsträning på tisdag hos uppfödaren. Känns skönt och ska bli kul att träffa hans syrra Hoya, det är 1,5 vecka sedan jag såg henne sist!
Har även fixat boende inför världsutställningen i Stockholm nästa år, som jag längtar, det ska bli så roligt! Och även om det inte går bra så vet jag att jag har världens finaste briard!


"Emelie, det är du med de vackra bruna ögonen. Dig kan jag aldrig glömma."

Höstdepression?

Drabbas ni också av sådana? Jag är inne i min årliga just nu. Allting känns värdelöst och hemskt. Det ända som är positivt med den är att jag och Johannes mår dåligt samtidigt, vilket innbär att vi pratar med varann flera gånger om dagen bara för att få prata med någon som förstår. Det har varit så i många år nu, han är en mycket  värdefull vän och det brukar jag säga till honom så att han vet om det. Om jag inte säger det, hur ska han då kunna veta?

Har kikat ännu mer på utbildningar, då jag inte är säker på att jag kommer in i Umeå eller Skara så måste jag ha lite alternativ, och nu tittar jag lite på Stockholm och Göteborg också. Det känns så avlägset, så långt borta, men jag antar att om jag ska följa min dröm så måste jag våga. Mitt problem är dock att jag inte vill åka själv, jag vill ha någon med mig, men ingen kan/vill så vad gör jag då? Ska jag strunta i att följa drömmen pga min rädsla eller ska jag ta steget? Jag vet att jag hade klarat det, jag vill tro det iallafall.

Imorgon ska jag städa, det måste jag. Skjuter upp det hela tiden, men nu så är jag trött på det. Refererar mycket till livet, men det känns som om det blir klarare för mig då, att ingenting blir bättre av att man skjuter upp det. Ta itu med dina spöken så känns livet lättare sedan. Svarade jag inte lite på min egen fråga i föregående stycke nu?

Visst är jag kanske lite av en ensamvarg emellanåt, men just idag så känner jag att jag hade velat lyssna på någons andetag när jag ska sova.

Inhandlat

Det blev en TEBA- vända idag, inhandlade nytt läderkoppel till HeQuille + ett utställningskoppel i läder inför vår utställningsdebut sen blev det även en ny leksak till träningen, lite hundben till bilturerna och en ny träningsväst till mig! Så det blev en mycket lyckad vända tyckte jag, nu ska vi väl kunna träna ordentligt. Tack Elin och Michel för resesällskapet!

HeQuille ligger och är helt utslagen efter valpkursen fortfarande, tränade intensivt idag, och är man så duktig som han är så är det klart att man får bli lite trött. Snutte då!

Nu går jag och väntar på att Tessans och Antas barn ska anlända, värkarna är igång.... Hua vad nervös jag är, och jag är inte ens involverad i själva processen! Ska hålla tummarna för mina vänner!

För att citera Luddet:
Puss i ljumsken

Valpkurs

Kom hem från valpkursen för en halvtimme sedan. HeQuille har skött sig toppen, han är så härlig att ha med sig, fullkomligt okomplicerad och bara tacksam för all aktivering han bara kan få! Min lille plutt!
Har ont i foten idag, riktigt ont, och jag vet inte varför. Har upptäckt 3 knutor på den, och har bokat tid hos specialist så får vi hoppas att det inte är något allvarligt. Jag stirrar alltid upp mig när det kommer till den foten. Håll tummarna.

Idag så känner jag för att köra till TEBA och köpa nytt koppel till lillen, han har ett av Peos många koppel, då jag kände att det såg groteskt ut med ett tjockt tjockt läderkoppel på den lille, men nu så är han inte så liten längre och då kanske det skulle kunna passa med ett nytt nu. Mattes ögonsten...! 
Nej tänkt och sagt, nu kör vi till Teba! 

IDOL

Daniel och Christoffer håller alltid hög klass (och Amanda är min favorit bland tjejerna) och inte blev jag besviken ikväll heller! Kvällens överraskning var faktiskt Sam som, jag tyckte, gjorde en kanoninsats med Enriques låt, men vette hundan om han är värd att få stanna kvar ändå... Andreas retar gallfeber på mig så snälla, låt honom åka ut ikväll, hans version av A little bit of love gav mig huvudvärk.

Tänk er vilken ljuvlig final i Globen med Daniel, Christoffer och kanske Amanda eller Mattias?

I'm hearin what you say but I just can't make a sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down, but wait
You tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around, and say...

That it's too late to apologize, it's too late


En syn

En syn som jag längtar efter nu är Kim som kommer in i rummet, flinar lite, säger "hej snygging" och slänger sig ner på en stol i väntan på svar. Jag saknar honom, vi har inte träffats sen vi var på Linns 20- års fest i augusti.
Jag vill träffa mina vänner ofta, helst alltid.
Slänger in ett par bilder på vännerna från Svalövstiden också, håll till godo!


Kim


Frida


Knaller och Lina


Wennberg och Magnus


Elin, varför har jag ingen bild på dig?





Dåligt.

Jag hörde att du mådde dåligt, och det fick mig att må ännu sämre. Var jag tvungen att säga som det var? Var jag tvungen att säga vad du hade sagt? Om jag hade struntat i det hade bara en mått dåligt. Vad tänker jag med?

Lennart

Min lille gosige Lennart finns inte längre. Det känns som om alla jag håller kärt bara försvinner.
Min Lennart. Tårarna bara sprutar.

image51


Felprio?

Säg inte att jag lägger ner tid på fel saker, att jag felprioriterar, för det har du fanimig inte med att göra. Om jag vill ut med hundarna och träna halv 6 en lördags- eller söndagsmorgon så strunta du i det. Du lever inte med mig och har absolut noll bestämmanderätt i mitt liv. Mina hundar är mitt liv, så har det varit i många år nu. Vänj dig.

image84



Everlast - White trash beautiful
Perfekt när man deppar eller har en dålig dag.

Brutal

Är vänner till för att vara brutalt ärliga mot varandra? Finns det ingen spärr för vad man får och inte får säga? Och är det någon skillnad på om det sägs på fyllan eller nyktert? Jag har nog aldrig hört sådana elaka saker som blivit sagda till mig direkt. Eller inte ens på omvägar.
Jag har mått illa hela dagen och inte känns det bättre nu.
Jag försöker ställa upp och vara den vännen jag själv skulle vilja ha, men om det är såhär jag behandlar folk ska jag sluta vara någons vän.
Såhär ledsen har jag inte varit på länge.
Jag önskar jag hade Peo här, han brydde sig inte om vem jag var, bara jag var hans matte, och HeQuille lika så. Det var iallafall ömsesidigt. Förlåt.

Dålig nattsömn

Har redan skrivit två långa inlägg idag som jag har tagit bort för de var alldeles för otrevliga, men var väldigt sköna att skriva. Har sovit väldigt dåligt inatt, somnade inte förrän framåt halv 4 då jag låg och funderade alldeles för mycket efter ett telefonsamtal. Allting bara snurrade och jag visste varkens ut eller in. Varför förstoras alltid tankarna upp när det är natt och man är ensam och inte kan diskutera saker med någon? Jag hatar det.
Jag hade ingen bra känsla i kroppen när jag vaknade heller, men jag antar att det har med funderandet att göra. Varför måste jag tänka så mycket?

Elin har varit här idag, det var fint. Var ute lite med HeQuille och pratade strunt. Tittade på McLeod's daughters (som jag har börjat följa slaviskt!) och diskuterade frisyrer, hårfärg och hur härligt det hade varit att leva i Australien. Världsviktiga saker alltså. Och hund såklart, massor av hundprat!

Ikväll har jag hundkurs igen, skönt att bara behöva köra till Hörby... dessa deltagarna har gått kurs för mig 1,5 år. Vägrar att byta instruktör så jag får vackert ställa upp! De är så härliga! De var så stöttande när Peo försvann från mig. Tack!

De få timmarna jag sov inatt fann jag ro, det var härligt. Ni vet känslan av att allt kommer att lösa sig den infann sig. Jag levde precis som jag ville och jag mådde bra.

Är du i min inre krets?

Miss

Silverchair - Miss you love


Hundmys

Har precis haft hundmys, visst är det härligt. Jag saknar Peo mycket i de stunderna, det var han och jag på något speciellt sätt. När Peo ville vara nära så kröp han upp i famnen och upp med ansiktet i mitt och suckade, pussades lite och lade sen sitt huvud mot min hals, precis som om han ville säga "du och jag matte, du & jag". Jag blir fortfarande ledsen när jag minns.

HeQuille är lite mer brysk i sitt mys, men det kan kanske också bero på hans lite större kroppshydda? Iallafall så hoppar han upp i knäet och landar med en duns, sen far han upp precis som om han glömt att han ger alltid matte en puss (lägg plural på det ordet!) innan han kan slappna av och när det är gjort så lägger han sig ner igen och suckar tungt. Kommer snart till ro och kryper så nära som det bara går. Han är mysig min lille knodd.

Jag förstår inte hur människor kan klara sig utan hundmys... isåfall har de aldrig myst med några hundar som är så underbara som mina.

Peo och HeQuille

Igår så tog jag i Peos koppel och sele för första gången sedan han gick bort. Jag bara satt och kramade det hårt och återigen så kändes det så overkligt att han inte finns hos mig längre. Jag bara väntade på att han skulle dyka upp, skälla till lite, hoppa upp på mig och ge mig den där blicken "kom igen nu matte så hittar vi på något roligt, du och jag, precis som vanligt". Men Peo kom inte, han skällde inte, han hoppade inte på mig och jag fick inte den där blicken. Jag tittade rakt ut i luften och mindes. Försökte komma ihåg hur hans närhet kändes, men jag fick anstränga mig hårt för att få fram en minnesbild. Uppelvelser och minnen kan blekna av sorg. Jag sörjer fortfarande.

Jag läste en jättefin artikel i Hundliv där det stod just om sorgen efter sin hund, vilka olika stadier man gick igenom och hur djupt man kan sörja. Det är en familjemedlem, en del av sig själv i en annan kropp. Så har ni möjlighet läs den. Jag lovar, den berör.

<3

image83

Trésor de Brie HeQuille Noir DO
(Trésor de Brie Diaz Noir ZS  x  KORAD SUCH TJH Ondine des Edennes de Colmel)

Skivor...

.... som snurrar hos mig
Kent - Tillbaka till samtiden
Lars Winnerbäck - Daugava
Metallica - Black album

+ en bonuslåt som bara är såååå stjärnklar!
Long way down - Goo goo dolls


Ringa...

Ringde Elin för en timme sedan, kom ihåg att hon var ledig idag... Men ingen som svarade, har talat in att hon ska ringa mig när hon vaknat.... men jag vet hur länge hon kan sova. Suck! Kanske man ska tag HeQuille och köra hem och våldgästa henne? Hennes reaktion hade varit rolig att se!

Huhle smsade följande:
Ring mig! Har hört en massa rykten om dig!

Ni vet känslan av att hela kroppen fryser till is? Den fick jag x10. Så jag ringde och hans svarar asgarvande och frågar varför jag inte läste hela smset. Så jag tar fram det igen och rullar ner (vilket jag inte tänkt på innan!) och där står:
Paranoida jävel. Kul att se vilka som är så dumma att de inte läser hela smset!

Hatar sådana sms! Där satt jag med halvt om halvt en hjärtinfarkt och så var det bara skoj. Men det är väl smällar man får ta antar jag. Men var mycket noga med att påpeka att jag inte uppskattade skämtet, vilket bara gjorde att han skrattade ännu mer. Vad är det för vänner man har?!

Och tanke nummer 2 som poppade upp: Är jag paranoid?





Följande som kommer att skrivas är hundrelaterat:

Var ute och tränade inkallningar med HeQuille, det gick bra, han kommer som ett skott. Nu vänder han tillochmed för springande katter (vilket har varit mitt delmål). HÄRLIGT! Men vi får fortsätta jobba så att resultatet håller i sig. När jag bara är hemma så har jag ytterst sällan jeans eller liknande på mig utan jag knallar runt i mjukisbyxor (!) och så va, och de jag hade på mig var gråa. Och när vi gick ut för att träna så regnade det.
Regn + lera + hårig briardvalp = jättesmutsiga byxor
Jag klagar inte, jag är fullt medveten om att när man tränar hund så ska man inte vara finkänslig, och jag tycker inte att jag kan sålla mig till den finkänsliga skaran. Faktiskt. Men när jag iallafall kom in och kunde studera byxorna på närmre håll så kunde jag konstatera att det såg ut som om jag legat ner på marken och rullat runt där i 5 minuter. Och allt detta för att man har en superhärlig Briard. Visst är det underbart!

Tester

Gjorde precis en test, en drömtydning, och svaret skrämde mig lite... för det stämmer:
Det finns en oro över att börja en emotionell kontakt
eller att en sådan håller på att bli sämre.


Jag har rysningar i hela kroppen.

Precis som en godispåse, gott & blandat

Idag är det sämre väder än igår, lägg märke till att jag sa sämre och inte dåligt väder. Väsentlig skillnad.
Kursen gick bra igår, kändes härligt när jag väl kom igång. Jag trivs med att hålla kurs, att få komma på nya lösningar och att aldrig riktigt veta vad som komma skall. Antar att det är utmaningen i det hela. Hundägarna var trevliga och duktiga med sina hundar, sånt värmer en instruktörs hjärta!

Var och fick HeQuille vaccinerad imorse så nu är 12- veckorssprutan avklarad, skönt. Igår så bokade jag även tid att om två veckor påbörja rabiesvaccinering så att han ska kunna ställas ut i Europa, man måste ju ha ambitioner! Visst ser han väldigt trevlig ut min lille valp?! Här ska han precis till att göra en byxattack när vi tränat lite följsamhet. Åååå vad jag tycker han är fräck!
 
image82

Har fått påpekat för mig att det nästan bara skrivs om hundar i denna bloggen och att det inte är roligt att läsa. Isåfall så känner jag följande, sluta läsa då. Strunta i att läsa om mitt liv och min vardag om det inte intresserar, jag tvingar då rakt inte någon att läsa. Så, kan vi anse det ämnet som avklarat?

Har ringt Elin nu ett flertal gånger och ingen som svarar. Suck. Slår vad om att hon är på högskolan och töntar sig. Jag som vill ha sällskap. Suck. Får ni också ryck då ni bara vill prata med någon? Det får jag.

Någon som verkligen förstår mig. Och då kommer jag osökt att tänka på vad Diane Keaton säger i den romantiska komedin Something's gotta give där hon ställer sig frågan om Jack Nicholsons rollfigur är den enda som verkligen förstått sig på henne. Hänger ni med på vad jag menar?
Jag kan känna som så att jag känner en hel del människor, men bara 3 av dem förstår sig verkligen på vem jag är. Med dessa människor känner jag mig fullständigt trygg, behöver inte göra mig till, utan kan vara precis som jag är, för de förstår. Sen behöver inte det betyda att de gillar vad de förstår.
Jag tror själv att för de som inte känner mig så väl så upplevs jag nog som en människa som är öppen och lätt att lära känna, medans de som verkligen har försökt har insett att en stor mur är ivägen och att jag bara bjuder på migsjälv och mina innersta tankar och åsikter till de som förstår mig.
Hur väl tror ni att vi står varandra?

Under den tiden det har tagit för mig att reda ut mina tankar så pass mycket att det gick att skriva ner dem såhär så har jag hunnit vara ute med HeQuille 3 gånger. Det är stressigt att ha valp, men ack ett sånt kärt besvär!

Imorgon ska jag förmodligen träffa Emma och hennes Chihuahuor om allt blir som planerat. Sen ska jag hinna med att träffa Jessica över en fika, lite hundträning, lite uppdatering av hemsidan & bloggarna (har en som endast används till min hemsida = bara hund!) och lite sådant smått och gott. Om jag har föstått allt rätt så ska jag väl på kalas på söndag också då Joanna, lilla pungråttan, fyller 19. Här händer det saker. Då måste jag hinna med att köra och handla present också. Tiden bara springer iväg.

Nej nu avslutar jag bloggen för tillfället, men håll ögonen öppna, för ibland så bloggas det flera gånger om dagen.
Vill dessutom ha lite nya bloggar att hålla ögonen på, har ni några tips så mottages det tacksamt!

Vägen

Igårkväll trodde jag att jag höll på att bli sjuk, men det känns som bortblåst nu. Idag är jag pigg & glad, eller glad iallafall. Vädret är härligt och jag har varit ute med den lille pajasen en runda så han har fått rejsa lite. Han är för söt! Fick jättehärliga bilder idag av Andrea som hon tog igår på vår valpträff. Ska ge er ett litet smakprov i slutet av bloggen. Smälter man inte för honom har man ett hjärta av sten!

Ikväll ska jag hålla kurs, det ska bli spännande att se vad det är för hundar i gruppen. Det kan bara gå på två sätt, så det borde väl lugna mina nerver lite kanske?

Har suttit och uppdaterat hemsidan massor idag, nya fina bilder och så, men har fortfarande inte hjärta att lägga in Peo och Sigge på minnessidan... De är inget minne än, man vill fortfarande ha dem kvar, och när de blivit flyttade till minnessidan känns det mer bekräftat att... tja... nu är de två vackra minnen, de finns inte längre kvar. Förstår ni hur jag menar?

När jag tittar ut genom fönsret lyser solen på de höstgula- och röda löven. Det är så mjukt och skönt att titta på. Det kommer en liten bris, löven rör sig mjukt i rörelse med vinden. När hösten är som den är nu älskar jag den. Hösten ska inte vara mörk, kall och regnig, den ska bara avsluta vår varma sommar och lysa upp vår väg tills vi ses igen.

image81
Trésor de Brie HeQuille Noir DO

Kullen


image80



Gnäll

Vill påpeka att innehållet i mitt förra inlägg inte var menat som gnäll, utan mer som en brainstorming. Så att alla är medvetna om det. Och har ni frågor på det jag skriver så hör av er, gå inte och fundera över jag menar. Jag kan motivera allt jag skriver, och jag lovar att ge ett svar.

"Emelie, fy fan vad jag är stolt över att känna dig"
Citat av en nära vän.

Jag tror att jag håller på att bli sjuk. Är allmänt seg, hängig och misstänker att jag har feber. Usch så tröttsamt. Nu hade det inte suttit fel med någon som passade upp en och stöttade en genom sjukdomstiden? Men hur jag än vrider och vänder på huvudet så ser jag bara en lurvig Briardvalp som viftar på svansen och menar på att det är dags att gå ut på en kisserunda.

Utekväll

Vill bara påpeka följande:
I min blogg skriver jag precis vad jag tycker, tänker och känner. Har du något problem med det så säg det rakt till mig istället för att gå och prata skit för det kommer fram på omvägar, tack.

Iallafall utekväll igår, vilket var mycket uppskattat (iallafall från mitt håll). Förfesten var supertrevlig, med en massa hundfolk, typ det mest diskuterade ämnet under kvällen.
Vill ni höra något chockerande? Igår så bowlade jag, ja jag vet, jag hatar det. Men jag gjorde det, och det mest chockerande var att det var faktiskt kul, det måste bero på sällskapet, och inte spelet. Men strunt samma, sen blev det typ mest "barhäng" med Emma, Martin och Helle. Roligt! Emma är min svägerska och flickvän, det första visste jag redan men det senare var en överraskning, vad spännande! Andreas (= Forest Gump) var sur under kvällen vilket drog ner stämningen en aning, i synnerhet när han inte kunde kläcka ur sig vad det var. Men det lättades upp något mot slutet, tror jag iallafall. Eller så är jag en fruktansvärt dålig människokännare och helt oförstående för folks beteende?

image79


Tack till Er som beklagade sorgen för Peo igår. Tack för Ni skänker en tanke!

Today

Idag så har jag varit och fikat med Jessica, det var mycket trevligt! Pratade strunt och åt först en smaskig sallad och sen en nyttig (moahaha) efterrätt, kladdkaka, smaskigt tyckte jag, men mycket kalorier sa Jessica. Visst går åsikterna isär ibland?! Men ibland måste man faktiskt unna sig något gott, och det höll hon med om, även om hon skulle springa en något större runda imorgon för att göra av med de där små kalorierna.

När jag kom hem så skulle jag ut med HeQuille och ha lite koppelträning, och efter han skött sig jättebra så släppte jag honom så han skulle få briardrejsa, och det gjorde han! Han sprang och sprang och tillslut så var han bara tvungen att lägga sig ner..... i fårskit. Jag ser det fortfarande framför mig i slowmotion. Urk sa jag, kopplade min mycket glada och spralliga valp, gick hem och tog in den fortfarande glada valpen i duschen. Peo tyckte aldrig om att duscha, men det gjorde HeQuille, han busade med vattenstrålarna och tyckte det var så mysigt så. När han sedan var ren och fin (och luktade lavendel) var det dags för bortstning och föning (stavas det med 1 eller 2 n?). Nu har min lille kille äntligen en snygg mittbena på ryggen! Nu är han riktigt snygg inför träffen hos kennelmatte Eva imorgon. Ska bli jättetrevligt att träffa hans systrar Hoya och Wimsa (Haida)! Vi ska ta lite snygga kort på våra hundar när de är uppställda så vi hoppas på finfint väder! Men det är klart, jag har ju världens snyggaste och underbaraste Briard!

Imorgon så är det (förutom mötet hos uppfödaren) också dags för en utekväll. Jag ser faktiskt fram emot detta, och hoppas att Jessica struntar i att jobba imorgon! Det är jag och Forest Gump som ska ut.

På söndag är det dags för vår kennelträff med våra valpköpare, ska bli trevligt att träffa dem igen så jag rekommenderar att ni håller lite koll på min hemsida då det kommer att läggas ut lite bilder från dagen så fort det går.


Peo, min Peo.

Tack W

Titeln på dagens inlägg tillägnas Carolin Wennberg för att hon är så fantastisk som hon är! Vi har kommit till att bli nära vänner det senaste halvåret och det betyder mycket för mig att hon bryr sig så mycket som hon gör. Tack!

Igår så rensade jag ut min mobil på en massa telefonnummer. Varför ha nummer där som man inte ringer eller smsar till, onödigt, eller till människor som aldrig hör av sig? De klarar jag mig bra utan.

Jag ser framemot helgen, detta kan bli kul!


Peo saknar jag massor, men jag är tacksam för att jag har HeQuille.

Ond?

Är jag en ond människa? Är jag elak för att jag tycker att vissas smärta är löjlig? För att jag inte orkar bry mig? För att jag inte kan ta mer till mig? Isåfall får jag väl vara ond. Är det något jag har lärt mig den hårda vägen är det att man mår inte bättre av att ständigt trycka ner sigsjälv i jorden, vem skulle bli lyckligare av det? Än en gång är det just ordet löjligt som poppar upp i mitt huvud.
Eller kanske är jag inte ond, jag orkar bara inte höra på mer känslodravvel nu.
"Jag mår så dåligt". Och? Who cares? Skulle jag lyssna på hur alla mådde alltid skulle jag få leva i ständig tystnad och bara fara runt som en osalig ande.

Överreagera? Nej vad är det?


Saknar Peo så det gör ont, ni behöver inte bry er, det är mitt problem och inte ert. Vassegod spy galla över mig med.

Nu är morfar iväg igen, faaaaaaaaan.

Lördagen

Vänskap är en underlig sak. Den tar lång tid att bygga upp, men ett ögonblick att förstöra.
Vänskap kan finnas mellan två väldigt olika människor men som ändå funnit en gemensam nämnare.
Vänskap kan värma men också frysa tillvaron till is.
Vänskapen falna och till sist ta slut.



En parantes är att jag fick mycket positiv respons på HeQuille under gårdagen, en väldigt cool kille som verkligen vill vara till lags. WOW vilken hund! Och han är min!

Peo, min Peo. Saknaden är smärtsam och stor.
I'm learning to live

Saknar

image78

Jag saknar honom, det värker i hjärtat.
Peo, min älskade vän.
Dina underbara ögon som gav mig ork att fortsätta.
Peo, min älskade Peo.


Minnen

Idag så hittade jag mina gamla fotoalbum med bilder från Peos valptid. Jag har varit så stolt över att vara Dvärgschnauzerägare, jag har haft världens bästa skäggis. Jag saknar honom så. Livet känns inte komplett.

Igår så la jag ut på lunarstorm att Peo inte finns mer. Har försökt göra det innan men har inte kunnat förmå mig att trycka på "uppdatera". Har inte fixat det. Jag har fått mail av folk som beklagar sorgen och undrar vad som hänt. Jag vet att det kanske är löjligt, men jag orkar inte förklara för alla än, såret är fortfarande öppet.

Jag och HeQuille var i skogen idag och tränade lite spår och lydnad. Han är härlig min lille valp. Eller ja, lille och lille... 11 kg väger han nu, tiden går fort. Jag är tacksam för att jag inte bor i lägenhet och måste bära honom upp och ner för en massa trappor, för han är tung!

Här kommer en liten bild på solstrålen, dock tagen med min mobil (därav den halvtaskiga kvalitén).

Imorgon ska jag hämta guldhjärtat som de har graverat in Peo på. Vill ha det nu, mitt älskade hjärta.

Tack Wennberg för att du och Magnus bryr er. Jag är så tacksam över att ha Er till vänner.

image77

Min tröst

Här är min tröst i min vardag. Hade jag inte haft honom hade jag varit helt ensam.
Men jag saknar min älskade Peo så det gör ont i hjärtat.
När jag går upp på morgonen så väntarjag bara på att få se honom komma,
viftandes på svansen och skälla till för han är så glad för
att se mig. Peo, min älskade Peo. Det gör ont att sakna dig såhär mycket.


image76