Emelie

Ikväll så har jag tittat på Ladder 49, en fruktansvärt bra film! Har sett den ett par gånger tidigare, men kan inte låta bli att se den när tillfälle ges. Många säger att brandmän inte har ett riktigt jobb, att de bara sitter på gymmet, flexar musklerna och funderar på vilken pose de ska ha i den kommande brandmannakalendern. Men efter denna film så kan man inte låta bli att få sig en tankeställare, är det inte beundransvärt att det finns människor som ger sig in i elden, de kan komma att behöva offra sitt liv för att någonannan ska kunna leva, och de gör detta gånger efter gång efter gång? Är det inte sådana människor som borde finnas i våra ordböcker som förklaring på ordet medmännsklighet?

Det finns jävlar i det inte många människor som är mer själviska än henne.

Jag är så illa berörd av att ha tittat på dessa 5 klipp från Dr Phil där han pratar med en kvinna som lidit av anorexia och bulimi i 15 år. Jag kan inte låta bli att lägga upp klippen här för det är så fruktansvärt att man kan göra så mot sigsjälv. Vi måste öppna ögonen och se efter vart vår värld är påväg.

Aldrig förr har jag hört på maken. Alla har väl sina, oftast hemliga för omvärlden, sexuella fantasier, men aldrig har jag hört smörgåstårta, snabb bil och snabbt sex tillhöra just gruppen fantasi. Och tro nu inte att det är den snabba bilen eller det snabba sexet som förbryllar mig, utan det är snarare smörgåstårtan.
Är smörgåstårta sexigt?

Fick ett påpekande i förra inlägget gällande min åsikt om körkortskontroll. Är det någon som bör införas?
Min åsikt?
SJÄLVKLART ska man kontrollera människors förmåga att köra bil. Med tanke på hur många som avlider varje år i trafiken så vore det väl själve den att inte på något vis kolla upp alla nötter som befinner sig på vägen. Man skulle dessutom haft fler nykterhetskontroller, då rattfullhet är något av det värsta som finns och förekommer alldeles för ofta i vårt samhälle.
Om vi ska återgå till huvudfrågan så tycker jag att i samma veva som man går i pension borde man gå på kontroll vartannat år, synkontroll varje år och på sina kontroller även tagit med sin sjukdomshistoria. Då det är många som sitter halvblinda, kan inte knappt gå och käppen är deras bäste vän, men köra bil "kan" och får de. Jag blir gråhårig. Jag ska erkänna att när jag ser Folke 89 år i sin välputsade volvo får jag rysningar och hoppas att han inte ska få en hjärtinfarkt när jag kör om för då är det onekligen Goodbye Emelie som gäller!

Har läst ut Magdalena Graafs bok nu "Det ska bli ett sant nöje att döda dig". Jag har fortfarande gåshud.
Boken är fängslande, skrämmande och upprörande. Jag är så arg och ledsen på samma gång.
Hur kan någon utsätta en annan människa för psykisk och fysisk misshandel? Hur kan man låta sitt barn se på när dess mamma ligger blödande och ber för sitt liv? Hur kan man stå ut med sigsjälv efteråt?
Hur orkar man ta sig vidare, hur orkar man resa sig upp efter att ha varit så långt nere? Var hittar man styrkan? Jag beundrar dem försöker, som kan, som lyckas.
Boken får mig att vilja hjälpa till, att vilja hjälpa mina medmänniskor, att kanske kunna underlätta deras liv på något sätt.
Hur kan människor vara rädda för varandra? Hur kan vi vilja utrota varandra? Hur kan vi slå ner på någonannans mamma/syster/fru? Var finns medmänskligheten?